Norberg, Erik Amandus

Skogschef.
Född 1874-11-24 i Vargträsk, Örträsk (AC).
Döpt 1874-11-26.
Död 1959-11-24 i Helsingborg.

18741124-891

Lärde sig läsa och skriva av sin farmor. Blev redan som 7-åring utskickad att sommartid försörja sig själv genom att valla kor. Han var på så vis skild från sin mamma och sina lekkamrater hela somaren. Han beskriver en höstmorgon 1882 då han väcks med upplysningen att det fallit snö och att han därför skulle få resa hem som "nog den lyckligaste i mitt liv". Vid 7 års ålder fick han börja i skola - två och en halv månad per läsår. Han hade turen att första året få en utbildad småskollärarinna - fröken Domej. Därefter dröjde det fyra år innan skolan åter fick en examinerad lärarinna. Under Mannes sista två år i skolan tilläts han dock bara delta två dagar i veckan. Efter fyllda 12 var han alltför dyrbar att undvara från skogsarbeten.

Sedan fyllda 10 år fick han vintertid hjälpa till i skogen med timmerhuggning och körning. Vid samma ålder fick han också börja med flottning. Timlönen första året var 10 öre. De vuxna fick 20 öre.Då han var 16 - 1890 - ville hans far att han och äldre brodern Bernhard skulle överta hälften av hemmanet. Manne sade nej "emedan lösensumman 3000:- var för hög och hemmanet för litet för två".

Han begav sig istället ut på arbeten åt Mo & Domsjö AB. Efter några år med arbete i skog och med flottning fick han 1893 anställning som biträdande skogvaktare med en lön av 60:- i månaden. 1894 började han på Sillre skogsskola - en tid han beskriver som en av de lyckligaste i sitt liv. Han tog sedan 1895 anställning hos Mo & Domsjö som biträdande jägmästare.

Han blev så faktor med placering i Flakaträsk. De 10 åren I Flakaträsk beskriver han som den svåraste perioden i livet. Det var 5 mil till närmaste läkare, 3 mil till närmaste landsväg. All slags förnödenheter fraktades med häst vintertid. Övrig tid, då myrarna ej var frusna fick allt bäras av människor. Först efter 4 år fick de telefon och post en gång i veckan. I Flakaträsk hade Manne en hushållerska, fröken Ida Augusta Olsson från Knaften. De gifte sig 1898 och fick fyra barn under tiden i Flakaträsk. De lämnade Flakaträsk 1905 då Manne blev överfaktor i Örträsk.

Manne fick 1907 tjänst hos Munksund Sågv AB, som inspektor i Stockfors. Han stannade där i fyra år och trivdes så bra att "vi räknar de fyra år som vi bodde där till de lyckligaste av vår levnad". Sonen Karl-Gustaf föddes under åren i Stockfors. Från 1911 var Manne förvaltare för AB Munksunds kontor i Älvsbyn med fri bostad på "Bolagsgården" med 12 rum och kök och tillhörande jordbruk.

Manne berättar i sina memoarer att han erhöll sin första semester 1909 och att han och Ida då besökte Stockholmsutställningen - "en trevlig resa trots pågående storstrejk". Sin andra semester erhåller han i juli 1913. "Gynnad av strålande väder och trevligt sällskap,.....blev denna en av mina angenämaste semesterresor. Den blev också anledningen till att jag sedan varje år uttagit min semester." Året därpå gick semesteresan söderut, till Småland och till Baltiska utställningen i Malmö. Under en utflykt till Köpenhamn anlände ett telegram om mordet i Sarajevo. Oron för krig blev så stor att de tvärt avbröt och reste hem - med färja till Malmö, med tåg till Stockholm och med båt till Örnsköldsvik. På tåget därifrån utdelades extra tidningsblad som meddelade att Tyskland förklarat Ryssland krig. Vid hemkomsten till Älvsbyn möttes Manne av order att samma dag inträda i tjänst vid landstormen som chef för detachement (med landstormsplutonchefs tjänstegrad) inom Piteå landstorms område nr 72a. Uppgiften var att bevaka järnvägsbroarna mot Västerbotten.

Redan i Stockfors hade Manne lyckats ordna elektrisk belysning genom att koppla in en generator till kvarnturbin, men i Älvsbyn dröjde det innan Manne lyckades övertala Nyfors Såg & kvarn att bygga en liten kraftstation i Korsträskbäcken. Älvsby Elektr. Belysningsförening bildades, med Manne som ordförande från dess start till 1952, och hösten 1916 kunde de anslutna hemmen få elekrisk belysning. Eftersom kriget omöjliggjorde anskaffning av fotogen var det stor fröjd i dessa hem.

I Älvsbyn var Manne med i frimurarlogen. Han åtog sig också - som han skriver - "alltför många kommunala uppdrag". År 1917 utsågs han till skogschef i det då nybildade AB Ytterstfors-Munksund". Manne beskriver sin stora beundran för bolagets diponent Uno Norman, som lyckades få bolaget Ytterstfors Trävaruaktiebolag ekonomiskt lönsamt efter att 1894 ha kommit på obestånd. Detta ledde till bolagssammanslagningar och det nybildade bolag där Manne blev skogschef. Manne litade så på Norman att han investerade allt sitt kapital i aktier i bolaget. Efter att Norman avgått 1920 ändrades situationen snabbt och 1925 begärdes bolaget i konkurs. Manne blev uppsagd och förlorade dessutom aktier för ca 55.000:-, vilket motsvarar en dryg miljon i 2004 års penningvärde. Ur spillrorna av det gamla bolaget uppstod så Munksunds AB där Manne åter anställdes som skogschef. Lönen var 12.000:- om året. Till detta kom fri bostad - Bolagsgården - om 12 rum och kök, samt fri dräng och möjlighet att föda en häst och sju kor. Till detta kom 3.200:- om året som styrelsearvode i konkursbolaget.

Bland flera liknande uppdrag kan nämnas att han samma år invaldes i styrelsen för Piteå flottningsförening och blev dess ordförande 1918. Från 1925 satt han också som ordförande i samtliga flottningsföreningar från Byske i söder till Sangis i norr.

¶

Riddare av Vasaorden 1.kl.

Vid ett sista besök i sin gamla hembygd år 1955 skriver Manne i brorsonen Manfreds gästbok;

Så långt som solen går
för mig en bygd ej finns
mer skön än den jag från min vår
än med kärlek minns.
Ej grönska björkens blad mer skönt
än vid mitt barndoms bo
och kring den lugna vilostäd
som hägna fäderns bo.

Han bodde de sista åren kyrkobokförd i Maria Hälsingborgs, Helsingborgs kn, Malmöhus län
Flyttade 1952 till Helsingborg.