Levnadsbeskrivning

Flyttade 1847 från No 24, Råå, Raus (M) till No 1 Raus grund, Råå, Raus (M).
Flyttade 1874 till No 14, Råå, Raus (M).
Vid giftermålet mjölnare på No 2 Pålstorp. Vid sonen Hans födelse mjölnare i Råå. Det fanns då en mölla i Pålstorps by och ett par i Raus.

Vid dottern Botillas födelse var han torpare på Raus grund. I hfl 1854-60 och vid dottern Johannas fiskare på N-o 1 Raus grund. Vid sin död skattefri torpare på Raus 14.

1880 torpare i Raus by med hustru och de tre yngsta barnen.

I Harry Perborns bok "Om gamla Råå" berättas om fiske under 1800-talet;
Man fiskade sill vid Möen och Köge bukt. På hemväg anlöpte man Köpenhamn för att köpa lin till näten och bark till flöten. Sedan fick mor därhemma spinna tråd av linet, medan barnen sattes till att knyta näten. De minsta barnen, som ännu inte lärt sig knyta, fick fylla tråd på nålarna. Knytningen och spinnrocken kunde gå till 10 på kvällarna. Under tiden gjorde far i ordning fiskkrokarna. "Ingen var således sysslolös utan alla knogade - ej sällan under sång, skämt och glam."
Med belysningen i stugan var det ofta skralt ställt. Man brände vanligtvis talgljus. Golvet var bestrött med fin vit sand, som byttes var morgon. På söndagsmorgonen ströddes finhackat enris på golvet.
Emellertid var fisket inte alltid så lönsamt. Desto mer lönsamt var smuggling av brännvin. Enligt ett protokoll från 1858 infördes årligen över 200.000 kannor (1 kanna = knappt tre liter) brännvin till Råå fiskeläge. På 1870-talet avtog sprithandeln. Orsaken var dels skärpt lagstiftning, men också en händelse som stte djup prägel på många. Tre rååbor som varit i Danmark och köpt sprit kantrade med båten i västlig storm och drunknade. Strax efter bröt så en våg av religiositet in över läget. Därmed försvann laglösheten och även superiet.